Har haft mer ”allvarlig” depression från åldern 15-19 och har försökt tagit mitt liv två gånger under den perioden.
Har mestadels träffat skötare eller kuratorer eftersom dalarnas sjukvård verkar ha brist på psykologer. De få psykologer jag har träffat anser att jag har EIPS (borderline) men har inte fått gjort en ordentlig utredning för att kunna komma fram till vad som kan hjälpa. Har istället inte fått svar på flera månader, borttappade papper om mitt tillstånd, skötare som anser att mitt beteende är ”normalt” bland tjejer i min ålder och därför pratar ner mig när jag försöker förklara mina återkommande episoder. Enda ”hjälpen” jag fått är medicinering som riktar sig till de som har borderline.
Känns bara som att sjukvården här inte bryr sig förens det är för sent fast jag försöker säga att jag snart nått min gräns.
